Fem gamla trasmattor ligger på rad i naturen sedan slutet av november 2013. Här rapporterar jag var som händer med dem. Tidigare inlägg hittar du genom att klicka på kategori Tillbaka till naturen till höger.
Gräsklipparen råkade ta en sväng upp över den gula mattan som ligger först i raden sett från vår gräsmatta. Myrorna håller på att etablera en gångväg. Vid sidan om mattorna växer sig älggräs och midsommarblomster allt högre, mattorna blir allt smutsigare och färgerna allt blekare.
Med stela axlar och trött hjärna återvänder jag sakta till verkligheten efter en veckas intensivt arbete vid färgningsgrytorna. Ibland gick arbetet bra, sedan gick det riktigt illa. Det gick helt åt skogen och så gick det bra igen. Ibland tänkte jag för lite och ibland för mycket. Material och metod fungerade inte alltid som förväntat. Till en början försökte jag styra helt över process och resultat. Det gick bättre när jag släppte på kontrollen.
Nu finns det i alla fall tre små saker som ska lämnas till utställningen ”Papperskonst” på Frövifors Pappersbruksmuseum. Det är vernissage på lördag 2014-05-31 och sedan pågår utställningen 3 juni – 31 augusti 2014. HÄR finns mer information.
Som en biprodukt från färgningen fick jag små nystan med silketråd i fina färger.
En kombination av slump och planering är upphov till mönstren på de här växtfärgade tygremsorna.
Remsorna av ylletyg har hållit ihop pappersbuntar i växtfärgningsbad. Just de här tygbitarna är 10 x 50 cm, anpassade efter pappersstorleken. Tyget är inte betat i förväg, men det finns lite metallskrot i pappersbuntarna så det blir ändå någon sorts betning. Speciellt förvånad är jag över den mörkt rödbruna färgen på en av remsorna, ett resultat av skal av rödlök, järnskrot och en blandning av alla möjliga växter.
Fler tyger finns HÄR.
”Det är bättre att ta det som inte tillhör en, än att låta det ligga outnyttjat och skräpa.” Mark Twain lär ha sagt så enligt Austin Kleon i boken Stjäl som en konstnär .
Ungefär så tänkte jag också när jag upptäckte de här rostiga järnbitarna, som låg i en skräphög till ingen nytta. De kommer säkerligen till användning i sommarens växtfärgningsexperiment.
Jag testar att färga ullgarn med björklöv på tre olika sätt. Garnet, redgarn 20/2, är betat med 8 % alun. Mängden garn är 50 gram per färgning och jag använder ca 200 gram färska strimlade björklöv till 50 gram garn.
Så här gör jag:
Nr 1: Garn och löv läggs i en rostfri gryta tillsammans med ca 4 liter vatten, sjuder under lock i ca 1 timme, står kvar på plattan på eftervärmen. När vattnet svalnat tas garnet upp och färgningen är klar.
Nr 2: Löven, men inte garnet, läggs i en gryta (det blev en aluminiumgryta, eftersom den rostfria var upptagen). Vatten hälls på så att löven knappt täcks, ca 1,5 liter blev lagom i det här fallet. Badet sjuder under lock i ca 1 timme och får sedan svalna något. Löven silas ifrån, spadet hälls i en glasburk och garnet läggs ner i burken som täcks med lock.
Nr 3: Löv och garn varvas i en glasburk, ca 1,5 liter ljummet vatten från kranen hälls på och burken täcks med lock.
Nu har jag en färdig härva och i köksfönstret står två glasburkar, som förhoppningsvis kommer att värmas av solen. Där får de stå ”ett tag”, kanske några veckor. Sedan blir det intressant att se om de tre garnhärvorna har fått samma nyans av gult. Ett enkelt ljushetsprov får också visa lite senare i sommar om det är någon skillnad i ljushärdighet.
Rapporter kommer här så snart det finns något att berätta.
Kom med på ett textilt äventyr! Det finns några platser kvar på kursen i tygtryck och broderi som jag ska ha i Nyköping 2 -3 augusti.
Med enkla metoder, som inte kräver någon avancerad utrustning och som man kan jobba vidare med hemma på egen hand, provar vi olika sätt att trycka och måla på tyg med textilfärg. Sedan får stygnen ta oss med på äventyr när vi använder tyget tillsammans med nål och tråd och formar en berättelse. Kursen passar både för den som har broderat tidigare och för den som är nybörjare. Arrangör är hemslöjdskonsulenterna i Sörmland (Sörmlands Museum), läs mer HÄR.
”Liten sofver Guds Englar vaka”. Någon har för länge sedan lagt ner stor omsorg på att brodera bokstäverna på ett lakan till en baby. Nu är det mesta av lakanet borta, bara en tygremsa med texten finns kvar. Jag önskar att varje barn skulle ha någon som kunde vaka över det och se till att sommaren blir fin och trygg.
Hur tygbiten hamnat hos mig vet jag inte riktigt. Medan jag funderar på om den går att använda till något får den fungera som skydd åt en trasig docka från stranden på Jylland.
I vintras sydde jag dockor, titta HÄR, som blev nästan färdiga innan jag la in dem i ett skåp. Det fattades bara knappar i koftorna. Häromdagen fick de komma fram. Jag sydde i knapparna och sedan blev det fika på gräsmattan.
Fem gamla trasmattor ligger på rad i naturen sedan slutet av november 2013.
Mattorna har nästan försvunnit in i vegetationen. Det är helt otroligt vad det växer! Älggräset som kantar stigen räcker mig till axlarna och ger skuggor som gör det svårt att fotografera.
Läs tidigare rapporter om mattorna genom att klicka på kategori Tillbaka till naturen till höger.
För ett tag sedan berättade jag att jag färgade ullgarn med björklöv på tre olika sätt.
Garnet, redgarn 20/2, betades med 8 % alun. Jag använde 50 gram garn per färgning och ca 200 gram färska strimlade björklöv till 50 gram garn. För detaljer om hur jag gjorde, titta HÄR.
Det gick inte riktigt som jag tänkt mig. Meningen var att garn nr 2 och 3 skulle ligga i sina burkar några veckor. Men redan efter en vecka upptäckte jag mögel i båda burkarna och eftersom vi skulle resa bort ett tag tyckte jag att det var bäst att avsluta färgningen.
Så här blev det, från vänster till höger. Garn nr 1, färgat i gryta tillsammans med björklöv fick en lite mörkare och ”smutsigare” gul färg än nr 2, som legat i en glasburk en vecka tillsammans med avkok av löven. Garn nr 3 låg tillsammans med björklöv i en burk. Tidigare har jag fått klargul färg på detta sätt. Men nu blev det nog alldeles trångt i burken och garnet blev flammigt. (Svårt med korrekt färgåtergivning. På min skärm stämmer färgerna ganska bra med verkligheten.)
Ett enkelt test får visa om det är någon skillnad i ljusfasthet på garnet som färgats på traditionellt sätt, dvs kokats med växter, och garnet som legat i en burk med växtavkok. Fortsättning följer.
Nu ligger prover av åtta växtfärgade garner i ett soligt fönster för test av ljushållfastheten.
Garnet är upplindat på en bit kartong och 2/3 döljs med en annan kartongbit, som hålls på plats med maskeringstejp. Om några veckor flyttar jag upp den övre kartongbiten så att nästa tredjedel exponeras. Den sista tredjedelen är referensprovet, som inte varit utsatt för ljus.
Samtliga prover är redgarn 20/2, betat med 8 % alun. De mörka garnerna är efterbehandlade med 2 % järnvitriol. Färgerna blev mycket mörkare än förväntat.
Från vänster till höger:
Björklöv, avkok av löv, färgat i burk
Björklöv, färgat i gryta
Björklöv, färgat i gryta, efterbehandling med 2 % järnvitriol
Älggräs, avkok av blad, färgat i burk
Älggräs, avkok av blad, färgat i burk, efterbehandling med 2 % järnvitriol
Gullris, blad, färgat i gryta
Gullris, blad, färgat i gryta, efterbehandling med 2 % järnvitriol
Lav (troligen slånlav) från äppelträd, färgat i gryta
Mat, färg och kläder – allt hänger ihop i färgarens verkstad på Fredriksdal i Helsingborg. Lina Sofia Lundin har inrett ett stort arbetsrum för textilfärgaren med tillhörande kök och sovrum. På hyllorna i verkstaden står burkar med insamlat köksavfall, som skal av lök, avokado och granatäpple, kompletterat med lite växter från naturen. I andra burkar är färgningen på gång. En vägg är fylld med färgningsprover och anteckningar. Här undersöks i liten skala hur man kan färga textila material med alternativa metoder för att få bukt med den miljöpåverkan som vår överkonsumtion av textilier orsakar.
Utställningen, eller installationen, får mig att längta hem och sätta igång med egna färgexperiment. Men det är en utställning som kräver tillsyn och omsorg. Ett par veckor efter öppningen var jag där och då var det redan ganska mycket mögel i burkar och kärl.
Lina Sofia Lundin gjorde sitt kandidatarbete 2013 på HDK, Högskolan för Design och Konsthantverk i Göteborg, om färgning av textil. Då skrev hon Färgningsmanifestet, ett litet innehållsrikt häfte om naturlig färgning. Nu har hon en bok på gång med namnet Naturlig färgning, titta HÄR. Boken kommer i november. Det blir spännande!
Utställningen på Fredriksdal pågår t o m 2014-09-28.
Hur är det man gör? Det var ett bra tag sedan jag satte upp en brickväv, så Sonja Berlins instruktioner i boken Brickvävning måste fram, trots att det blir den allra enklaste sortens band.
Det ska bli axelremmar till väskor, vävda med sju par brickor och 56 varptrådar. Garnet kommer från en stor rulle som jag köpte för några kronor en gång i tiden i tron att det var ull. När jag kom hem och läste etiketten inuti rullen upptäckte jag att det är en blandning av ull och terylen. Annars är det bara naturmaterial som gäller och detta är ett undantag. Garnet finns ju här och banden blir oerhört slitstarka.
En blommande kudde har just blivit klar och är snart på väg till RK Galleri i Kvarteret Bryggeriet i Nora.
Åker man till Jylland i sommar kan man passa på att besöka den amerikanska konstnären Wes Lang. Hela hans ateljé är flyttad från Los Angeles till Aros Konstmuseum i Århus och där jobbar han fram till 2014-09-07. Hans motivvärld är hämtad från en del av amerikansk kultur som ligger långt från min vardag. Han blandar bilder med anknytning till sitt indianska påbrå med motorcyklar, tatueringar och pin-up brudar.
Wes Langs verk får mig att tänka på Tilleke Schwarz. Hennes broderade bilder är uppbyggda på ett liknande klottrigt, till synes ogenomtänkt sätt, med en blandning av texter och figurer. Men motiven kommer från annat håll och hennes arbete med nål och tråd är säkerligen mycket långsammare. Titta HÄR.
Solen lyser in och värmer burkarna med växtfärgning i köksfönstret. I de två burkarna till höger ligger sedan ett par veckor bitar av ylletyg tillsammans med växter och lite metallskrot. I de två till vänster stoppade jag ner sidensjalar för ett par dagar sedan. Sjalarna är lindade kring metallrör tillsammans med växter och järnpinnar från en kasserad vävsked. Burkarna med innehåll har ”konserverats” i kokande vattenbad ca 45 minuter, på det sätt som India Flint beskriver i boken stuff, steep + store, titta HÄR.
Meningen är ju att färgningarna ska stå så här och mogna ett bra tag, men jag är lite orolig för sidensjalen i burken längst till vänster. Efter bara en kort stund i värmen i vattenbadet kunde man se genom glaset att tyget fick svarta fläckar. Järnet i pinnarna har nog reagerat med en av växterna på ett oväntat sätt. Jag försöker hålla mig från att öppna burken.
Länge har Jag letat efter någon sorts rör att linda textilier runt vid färgningar, utan att hitta något lämpligt. Men häromdagen röjde vi i ett förråd och där fanns det jag sökte – röret till en kasserad dammsugare, nu uppsågat i lagom längder.
Äntligen fick jag sätta saxen i de ljusgrå påslakanen! I mer än 10 år har jag väntat på att just de här lakanen skulle bli utslitna. Vid inköp av nya påslakan väljer jag stillsamma färger och mönster som känns lugnande när det är dags att sova och, viktigast av allt, som blir till fina mattor så småningom.
Finns det någon mer som tänker mattrasor när det är dags att köpa nya lakan?
Rosengång, krabbasnår, dukagång, halvkrabba, röllakan - fantasieggande namn på textila tekniker som vävdes till täcken, kuddar och dynor i rika gårdar på Skånes landsbygd. På Klostret i Ystad visas just nu utställningen Himmelskt Vackert. Där kan man studera alla dessa praktfulla lyxföremål, som krävde erfarenhet, kunskap och gott om resurser i form av tid och material för att kunna tillverkas. 
Mitt bland allt detta utsökta hittar jag något som gör mig oerhört nyfiken. Titta på nästa bild. Till höger börjar ett regelbundet rutmönster. Sen smyger det in några oregelbundenheter. Och till vänster spårar allt ur totalt. Vem har vävt och när? Hur har personen tänkt? Vad har omgivningen tyckt? Eller är det helt enkelt en modern tolkning? Någon som vet?
Utställningen pågår till mars 2015. Fler bilder visar Alfia (med bloggen Textile Practice) på Flickr, titta HÄR.
Fem gamla trasmattor ligger på rad i naturen sedan slutet av november 2013.
Jag kan bara upprepa vad jag skrev i förra inlägget om mattorna: Det är inte klokt vad det växer! Rakt upp ur jorden genom de tjocka textilierna kommer en skir växt som jag inte har lyckas identifiera.
Läs tidigare rapporter om mattorna genom att klicka på kategori Tillbaka till naturen till höger.
I ett år hade jag inköpsstopp för kläder. Ett par långbyxor köptes i maj 2013 och sedan var det stopp. En enda gång bröt jag mot min regel och köpte garn till en kofta, titta HÄR. Men nu är det fritt fram att fylla på i garderoben! Ett par mer eller mindre nödvändiga inköp har jag gjort, annars har jag faktiskt inte haft den minsta lust att shoppa. Jag blir uttråkad bara av att titta i skyltfönster.
Lite mer garn blev det i alla fall när vi var i Danmark, till en liten väst den här gången. Det är ett tunt och trevligt ullgarn, ca 5.000 m/kg och med ganska långa, mjuka fibrer. Beskrivning och garn är från Design.club.dk.
Bilden på den färdiga västen har jag lånat HÄR på deras hemsida. Garnet fanns i massor med fina färger, men jag kunde inte bestämma mig, så det blev till slut grått garn. Västen kommer att bli riktigt söt, men nu ångrar jag mitt val och känner mig färglös. Varför tog jag inte turkos, orange eller lime? Eller rent utav cerise?
