Återbruksmattor

March 12, 2014, 11:04 pm

≫ Next: Lila varp i vävstolen

≪ Previous: Strax dags att börja väva

$

0

0

På Frövifors Pappersbruksmuseum finns två handvävda mattor. Det kan ju tyckas lite märkligt, men mattorna passar absolut in på museet. Inslaget i mattorna består nämligen av pressfilt, eller viraduk.

I boken Den svenska trasmattan av Kerstin Ankert och Ingrid Frankow kan man läsa om pressfilt. Det var en mycket kraftig ullfilt som användes som transportband för pappersmassa i tillverkningsprocessen på pappersbruken. Filten slets snabbt ut och då kunde den återbrukas som råvara bl a till mattvävning. På 1950-talet började man blanda in syntetfiber i filten och ett par decennier senare var ullen borta ur virorna och därmed försvann också ett billigt och eftertraktat återbruksmaterial.

Är det någon som har använt pressfilt, eller har något annat att berätta?

---

Lila varp i vävstolen

March 15, 2014, 11:38 pm

≫ Next: Färggrytan står på spisen

≪ Previous: Återbruksmattor

$

0

0

Nu vävs det lila! Det är samma vävteknik som de HÄR blågröna sjalarna. Den här gången blev det en smalare väv, ca 40 cm. Jag hade plockat ihop material till en bred sjal, men i vårsolen kändes färgerna alldeles för mörka. Jag tog bort grålila, svart och rostfärgat garn och hade inga bra färger som ersättning. Och då blev det så här istället.

Mellan halsdukarna/sjalarna väver jag in 8 spröt för att ha varp till fransar. Senare hjälper spröten till att styra saxen när jag klipper isär väven.

Det här går fort att väva. Men sedan ska fransarna drejas och det tar nästan lika lång tid som vävningen. När det är gjort ska sjalarna tvättas och pressas. Så det dröjer ett tag innan jag kan visa det färdiga resultatet.

Färggrytan står på spisen

March 17, 2014, 6:41 am

≫ Next: Klart för varpning

≪ Previous: Lila varp i vävstolen

$

0

0

Idag står färggrytan på spisen. Jag blandar till olika gröna nyanser. Bullformar är perfekta att väga upp färgpulvret i. Två olika gula och en blå färg blandas för att ge grön färg till ullgarn.

Här är resultat från en färgning. Garnet längts till vänster är Brage. Härvan ska klippas upp och flätas till dockor avsett till yllebroderi. I mitten redgarn, som ska användas som inslag i en sjalväv. Det blir garn över och det får också bli broderigarn. Till höger ullgarn 12/2 som ska bli varp i sjalarna. Fler gröna nyanser är på gång.

Klart för varpning

March 18, 2014, 7:02 am

≫ Next: Ny bok om växtfärgning

≪ Previous: Färggrytan står på spisen

$

0

0

Nu är det dags att varpa nästa sjalväv. Det gröna garnet som jag färgade igår har torkat och nystats. Eftersom ett hekto räcker till tre ränder i varpen, gör jag tre nystan av varje härva. Och så sitter jag på golvet med en massa nystan och plockar hit och dit, ändrar mig, byter plats på nystanen, provar med andra färger. Till slut bestämmer jag mig och här är skissen. Det blir nog bra.

Nästa väv är på planeringsstadiet. Det är bara att bestämma vilka färger jag behöver komplettera med. Helt säkert blir det ett mörkgrönt färgbad. Kanske tar jag bort det blå garnet och piggar upp det hela med lite turkos istället. Ska det rödlila ersättas med blålila? Eller det kanske inte ska vara något lila överhuvudtaget? Jag vet i alla fall att totalintrycket ska vara grönt. Det blir roligt att se hur det slutar!

Ny bok om växtfärgning

April 15, 2014, 8:41 am

≫ Next: Ett spännande möte mellan rosengång och ståltillverkning

≪ Previous: Klart för varpning

$

0

0

Häromveckan kom ytterligare en ny bok om växtfärgning, A Heritage of Colour av Jenny Dean, en av många böcker på engelska under senare år.

På svenska har det inte kommit någon växtfärgningsbok sedan 1970-talet (förutom Färgsvampar & svampfärgning av Hjördis Lundmark och Hans Marklund från 2009).  Då, för 30 – 40 år sedan, färgades mest ullgarn. Stora mängder garn kokades i stora grytor med mycket växter. En del obehagliga kemikalier användes och det gick åt mycket vatten och energi. Det har hänt oerhört mycket på området sedan dess. Nu färgas garn, fibrer, tyger, kläder, papper i alla sorters naturmaterial med olika metoder som tar större hänsyn till miljön. Vill man läsa om detta är man hänvisad till litteratur på engelska.

I sin nya bok resonerar Jenny Dean om hur färgning av textilier kan ha gått till på järnåldern i England. Med utgångspunkt bl a från arkeologiska rapporter om textilfynd från Hallstadt-kulturen har hon gjort experiment med de växter och de tänkbara betmedel som fanns att tillgå i England för mer än 1000 år sedan. Hon skriver också kortfattat om alternativa färgmetoder som eco-print, extrahering av färg och om att färga under lång tid utan uppvärmning.

Det här är ingen bok som lockar med läckra bilder och snygg formgivning, men den är innehållsrik och intressant. Det finns gott om bilder, men de är små och ibland av dålig kvalitet. Jag är inte förtjust i teckensnittet, som är utan seriffer och i mitt tycke ganska svårläst. Trots invändningarna är boken mer än väl värd sina ca 140 kr (titta HÄR). Lägger man till en 100-lapp kan man även köpa The Craft of Natural Dyeing av samma författare och då är man väl rustad för egna försök.

 

Ett spännande möte mellan rosengång och ståltillverkning

April 19, 2014, 1:02 am

≫ Next: Broderar blommor i vårsolen

≪ Previous: Ny bok om växtfärgning

$

0

0

Borlänge – där har jag bytt tåg många gånger. Nu  har jag för första gången sett mer av stan än järnvägsstationen. SSAB:s anläggning är enorm! Det kunde jag konstatera när vi letade oss fram till Norra porten och restaurang Blå Lågan.

I restaurangens foajé  visas t o m 2014-04-29 ett mycket inspirerande vävprojekt, Rosengång i varmvalsverket. Tolv väverskor har tillsammans med och under ledning av Anna Östlund, informationsansvarig på SSAB och samtidigt rosengångsfantast, gjort studiebesök i varmvalsverket och sedan omsatt sina intryck till vävar i rosengång. Orange, som den flytande, heta, rinnande stålmassan, och grått, som det kalla, hårda stålet, är återkommande färger. Vilket oerhört roligt och spännande sätt att utforska en vävteknik!

Anna Östlund presenterar projektet, deltagarna och deras vävar i boken Rosengång i varmvalsverket. Hon har tidigare gett ut boken Rosengång: berättelser, historik, vävar. HÄR finns böckerna.

Bilder: Kuddar av Karin Olhans, Kicki Sandberg och Yvonne Åkerblom, mattor av Ingrid Bergsten samt löpare av Yvonne Åkerblom.

Broderar blommor i vårsolen

April 20, 2014, 9:20 am

≫ Next: Tillbaka till naturen nr 7

≪ Previous: Ett spännande möte mellan rosengång och ståltillverkning

$

0

0

Denna underbara vårdag har jag suttit ute i solen på en bänk och broderat blommor med ullgarn på ylletyg. Det ska bli en kudde, ungefär som de HÄR som jag sydde för ett par år sedan. Minst en kudde ska det bli, förhoppningsvis hinner jag sy fler. Kudden (kuddarna) kommer att finnas i Nora i sommar, hos RK Galleri på bryggeriområdet tillsammans med andra blomster.

Tillbaka till naturen nr 7

April 21, 2014, 9:00 pm

≫ Next: Packar bilen och kör österut

≪ Previous: Broderar blommor i vårsolen

$

0

0

Fem gamla trasmattor ligger på rad i naturen sedan slutet av november 2013. Följ dem genom att klicka på kategori Tillbaka till naturen till höger.

Efter några riktigt varma vårdagar börjar växter titta upp genom hål i mattorna.

---

Packar bilen och kör österut

April 24, 2014, 10:49 pm

≫ Next: Broderi i solen

≪ Previous: Tillbaka till naturen nr 7

$

0

0

Idag packar jag bilen full och ställer in hjärnan på yllebroderi. Det blir kurs i Hölö i helgen. Materialsatser, USB-minne med bilder, litteratur, tyger, garner, nålar, textilfärg, OH-plast, inspirationsmaterial och en hel massa annat. Jag har väl inte glömt något?

Broderi i solen

April 28, 2014, 2:26 am

≫ Next: Dags för växtfärgning

≪ Previous: Packar bilen och kör österut

$

0

0

Tänk att man kan sitta ute och brodera i april!

Åtminstone en av dagarna under helgens kurs i yllebroderi var det tillräckligt varmt att flytta ut i solen. Vi höll till i Kulturcentrum Kyrkskolan i Hölö, mitt ute på landet, någon mil söder om Södertälje.

Det är så spännande att se vad som kommer ur kursdeltagarnas händer efter att jag har visat inspirationsbilder på traditionella kuddar, dynor och täcken. Alla får samma materialsats. En del håller sig till utmaningen att göra något av det de inte valt själva. Andra får idéer som inte stämmer riktigt med materialet och då är det fritt fram att lägga till och/eller ta bort.

Hos Gun, som bloggar under namnet Pysselfarmor, kan man se hur de mer eller mindre färdiga broderierna såg ut när det var dags att avsluta kursen framåt kvällen igår, titta HÄR.

 

 

Dags för växtfärgning

April 29, 2014, 5:03 am

≫ Next: Uppe ur grytan

≪ Previous: Broderi i solen

$

0

0

Växtfärgningssäsongen startar idag!

Idag är det test och prover innan jag kör igång på allvar. Jag ska vara med på en samlingsutställning med papperskonst på Frövifors Pappersbruksmuseum i sommar, titta HÄR.  Jag vet vad jag vill visa på utställningen och jag har en plan.  Men jag måste prova mig fram lite för att se om jag kan få det resultat som jag hoppas på.

Förra året färgade jag framför allt akvarellpapper. Nu testar jag lite olika papperssorter. Växterna är mest ogräsrens från trädgården. Älggräset och lupinerna är välbeprövade. Men tänk om maskrosbladen ger färg, och praktlysingen som sprider sig ohämmat! Lite metallskrot, som pinnar från en trasig och slaktad vävsked, får följa med pappret i badet. Nu ska alltihop sjuda i en timme, sen får jag se hur jag går vidare.

Framåt hösten ska jag ha två kurser i att växtfärga papper. Den första, hos bokbindare Lena Hällzon utanför Örebro, är fulltecknad. Nästa kurs i Umeå 2014-09-20 sker i samarbete med Madelene Edlund, Designmadde, och där finns det platser kvar. HÄR finns information om kursen och HÄR är Maddes blogg.

Uppe ur grytan

May 2, 2014, 5:09 am

≫ Next: Planeringsmöte

≪ Previous: Dags för växtfärgning

$

0

0

Här är några av pappren som jag stoppade i färggrytan häromdagen, titta HÄR. En del blev riktigt bra, annat blev inte riktigt vad jag hoppats på, precis som det brukar vara när man provar sig fram. Och nej, varken maskrosbladen eller praktlysingen lämnade några avtryck på pappret. Fortsättning följer.

Planeringsmöte

May 3, 2014, 9:00 pm

≫ Next: I klädkammaren

≪ Previous: Uppe ur grytan

$

0

0

I den här vackra lokalen ska bokbindare Lena Hällzon och jag ställa ut i augusti. Igår var vi där på planeringsträff med galleristen Ann-Marie Klöver-Wall. Galleri Bagarstugan är, som namnet säger, en gammal bagarstuga på tomten hemma hos Ann-Marie och hennes man Lasse. Huset är varsamt och smakfullt renoverat och det ska bli roligt att ställa ut här. Galleriet används framförallt på sommaren, men nu fanns lite saker kvar från en samlingsutställning i påskas, Ann-Maries rakubrända keramik och Lasses objekt i betong.

Galleri Bagarstugan ligger i Sannahed, strax utanför Kumla. Lena och jag ställer ut 23 – 31 augusti 2014.

 

I klädkammaren

May 6, 2014, 9:00 pm

≫ Next: Klänningen

≪ Previous: Planeringsmöte

$

0

0

Jag letade efter en klänning i klädkammaren och hittade gamla galgar. Den från Sjöbergs på Tomtebogatan 15 i Stockholm hamnade nog hos mig när gick på gymnasiet i Eskilstuna och delade lägenhet med en kompis med anknytning just till Tomtebogatan. På galgen från NK Flickkonfektion hängde för länge sedan en rosaprickig klänning som min faster köpte till mig. Jag var kanske i 6-årsåldern när jag fick klänningen, min första, och under många år den enda, som inte var hemsydd.

Titta vilken fin böj det är på galgen från Danielssons Kappaffär i Eskilstuna. Och vilket arbete det ligger bakom galgen från Kapp Ahl, skiktlimmat böjträ.

Klänningen

May 9, 2014, 9:00 pm

≫ Next: Alla behöver en maschma!

≪ Previous: I klädkammaren

$

0

0

Det var den här klänningen jag letade efter i klädkammaren häromdagen. Den var en favorit under många år. Nu hängde den långt in i klädkammaren, skrynklig och garnerad med spindelväv. Jag hade den på mig för exakt 40 år sedan just idag. Då gifte vi oss, min man och jag, i Rådhuset i Eskilstuna, helt utan krusiduller och bestyr.  Vi är fortfarande gifta!

. .

---

Alla behöver en maschma!

May 12, 2014, 9:00 pm

≫ Next: Ullfestival i Saltum

≪ Previous: Klänningen

$

0

0

Sypåsarna dyker upp ”överallt” nu. På broderikurser, brodericaféer och i andra sammanhang där brodöser träffas är det alltid någon som har en maschma (eller marsma, båda stavningarna används), som ingående studeras, fotas och ritas av. Och nästa gång man träffas finns det fler personligt utformade maschmor att beundra. Och så syns de förstås på bloggar! Det är ett behändigt litet handarbete som kan dekoreras efter tycke och smak. Dessutom är resultatet i hösta grad användbart. Intressant är att modellen oftast inte vandrar vidare med hjälp av ett färdigt mönster, utan enbart med hjälp av öga och hand.

Modellen till sypåsen har samiskt ursprung. Enligt hemslöjdskonsulenten i Luleå är ordet maschma/marsma är en försvenskning av ett samiskt ord för påse. Gun, som har sytt en av maschmorna nedan, har letat efter ordets ursprung och hittade ordet ”pasma”. Samma ord fick jag också bekräftat av sameslöjdskonsulenten, som säger att ordet ”pasma” är lulesamiska för den manliga elddonspungen, främst i Gällivareområdet.

Söker man på ”elddondspung” på Digitalt Museum hittar man en påse, som onekligen ser ut som de sypåsar vi syr nu. Klicka HÄR. Söker man på ”sypåse” på  hittar man bl a den HÄR och under sökordet ”sypung” finns den HÄR.

Elin har sytt många maschmor, till sig själv och till andra. Här är några exempel. Hon har använt en nedtecknad arbetsbeskrivning, men har förstås satt sin egen prägel på  påsarna. HÄR är Elins blogg (Med nål och tråd).

Gun gjorde en lite större maschma. Hon konstruerade ett eget mönster efter att ha sett maschmor, t ex Elins, på brodericafé och andra ställen. Gun bloggar HÄR (Pysselfarmor).

Madde har förstås sett maschmor i verkliga livet, men när hon ville sy en egen letade hon på Google. HÄR är Maddes blogg (Designmadde).

Yvonne såg Guns sypåse, och min, på kursen i yllebroderi i Hölö för ett par veckor sedan. Hon undersökte hur de var sydda, ritade ett eget mönster och visade sin nysydda maschma på Facebook efter ett par dagar.

Min egen maschma, översta bilden, sydde jag för mer än 10 år sedan. Den rymmer nålar, en liten sax, fingerborg, måttband, ett par trådrullar och lite annat. Mönstret kommer från Erik Thorell, chef på Skansens Klädkammare, som vi hade som gästlärare på HV Skola och som i sin tur har fått mönstret från Norrbotten.

Tack Elin, Gun, Madde och Yvonne för att jag fick låna era bilder!

 

Ullfestival i Saltum

May 17, 2014, 9:00 pm

≫ Next: Mer från Saltum

≪ Previous: Alla behöver en maschma!

$

0

0

Förra helgen var det Uldfestival i Saltum mellan Lökken och Blokhus på norra Jylland. Saltum är en typisk dansk landsby, ett litet ställe med mataffär, bank, bageri, garnaffär (välsorterad!) och några loppisar i en radda med hus på vardera sidan om landsvägen. En ort som man snabbt passerar med bil utan att lägga på minnet.

Men för en vecka sedan var det alltså Ullfestival och den lilla orten fylldes med folk på ett nästan kaotiskt sätt. Alla möjliga lokaler användes till utställningar och försäljning och stora tält var uppställda på alla öppna platser. Där inne var det extremt trångt kring stånden och långa köer till kassorna. Det var nästan enbart fokus på stickgarner, Danmark har ju en hel rad mycket skickliga stickdesigners, ibland med egna garnmärken. Geilsk, Strikkebogen, Hanne Falkenberg , Jette Roed Helbo och Marianne Östergaard är bara några av dem som fanns där. Massor med härliga garner fanns det förstås och det gick att göra riktiga fynd bland utgående färger. Jag stod där med famnen full av ullgarn av riktigt bra kvalitet för ca 250 kr/kg, men besinnade mig och lät någon annan bli glad istället.

Det ligger nära till hands att jämföra med Fårfesten i Kil. Uldfestivalen säger sig vara den största ullfesten i Skandinavien, men jag skulle nog säga att Fårfesten är större med fler utställare, mer variation på utbudet och fler kurser och föreläsningar. Både i Saltum och Kil är det en lättsam, gemytlig stämning.  Utställarna är givetvis där för att sälja och försörja sig, men det finns ingen känsla av kommersialism. I Saltum tog man ingen inträdesavgift. Det var gratis att parkera var helst man hittade en plats att ställa bilen. Och det fanns bra mat och fika till mycket rimliga priser.

Slutsats: Är man intresserad av bra garner och dansk stickdesign kan man gärna styra kosan till Uldfestivalen i Saltum nästa år i maj.

 

Mer från Saltum

May 19, 2014, 9:00 pm

≫ Next: Om ordet ”maschma”

≪ Previous: Ullfestival i Saltum

$

0

0

Som sagt, Uldfestivalen i Saltum handlade mest om stickgarner. Men det fanns mycket annat också. I en liten hage gick får, spelsau, och fårägaren pratade gärna om ullsorter och spinning. Välj ull efter ändamål var hennes budskap.

Nålbindning demonstrerades och jag fick återigen höra att ”det här är så lätt, det kan  vem som helst lära sig”.

Precis som med nålbinding ser det lätt och begripligt ut när någon visar hur man stickar två sockor samtidigt med magic loop. Men när det är dags att göra själv är det en helt annan sak.

Vid hembygdsmuseet kunde man prata växtfärgning med en kvinna som både spunnit och färgat allt garn. (Om man inte har alltför stora problem med danska språket förstås.)

Och så var Kaipa från Örebro där som enda svenska deltagare med sina unika och tidlösa jackor och väskor med återvunna broderier och flamskvävnader.

Om ordet ”maschma”

May 21, 2014, 9:00 pm

≫ Next: Det mesta kan komma till användning

≪ Previous: Mer från Saltum

$

0

0

I förra veckan skrev jag om sypåsar, maschmor, titta HÄR.  ”Maschma” (stavas även marsma) är ju ett märkligt ord. Enligt en uppgift som jag fått tidigare från hemslöjdskonsulenten i Luleå är det en försvenskning av ett samiskt ord för påse. Gun (Pysselfarmor) sökte information och hittade ordet ”pasma”. Sameslöjdskonsulent Sanna Larsson kunde bekräfta att  ”pasma” är lulesamiska för den manliga elddonspungen, främst i Gällivareområdet.

Nu har jag fått mer information från Sanna Larsson. Hon har hört sig för om ordet och skriver så här i ett mejl:

Har undersökt ordet Pasma ytterligare och fått fram följande från Lisbet Kielatis, slöjdlärare på Samernas Utbildningscentrum i Jokkmokk:
”Basmá” – kanske med 2 s = elddonspung. 
Anta Pirak o MA Kuoljok använde det ordet, enligt Harald Grundström (författare). 
”Átjá-eller áddjábassmá” = röksvamp. 
Lisbet säger dock att det inte var på Gällivare-området…
Kanske ordet för röksvamp har gett namn till elddonspungen?
Nå, ville bara dela med mig av mina efterforskningar. 

När man provar de tre orden i munnen – pasma, basma, maschma -  känns det inte så konstigt om ett ”b” har ändrats till ett ”m”. Språk och ord är spännande!

 

Det mesta kan komma till användning

May 22, 2014, 9:00 pm

≫ Next: Tillbaka till naturen nr 8

≪ Previous: Om ordet ”maschma”

$

0

0

Självklart gillar jag inte när folk lämnar sina picknicrester i naturen. Men hittar jag en  ”kvarglömd” engångsgrill så blir jag glad och den får följa med hem. Rutnätet ger fina mönster när man växtfärgar papper!

Och min gamla ekonomutbildning får jag också användning för när jag färgar papper. Lagboken, som tog en stor del av studiemedlen, är alldeles utmärkt som tyngd för att släta till pappren, som ibland blir lite vingliga av badet.