Förra veckan var jag på kurs på Sätergläntan och lärde mig om indigofärgning, ikat och shibori. Här kommer lite bilder från en promenad med kameran, utomhus och inomhus. Bilder från kursen kommer om ett par dagar.
↧
Bilder från Sätergläntan
↧
Kurs – indigoblått, ikat och shibori
Förra veckan gick jag på kurs på Sätergläntan, en kurs i indigofärgning, ikat och shibori.
Vi vägde och mätte och följde noga recepten för stamkyp och färgbad från boken Växtfärgning av Gösta Sandberg och Jan Sisefsky. Vi började med att färga prover. Garner knöts om på olika sätt till ikat och tygerna fick olika shiborimönster med hjälp av reservage. Färgbad gjordes iordning till färgning av animaliska respektive vegetabiliska fibrer. Efter provfärgningarna var det fritt fram för egna projekt.
Trots att vi följde recepten så hände det oväntade saker. Det krävs erfarenhet och känsla för att indigofärgningen ska bli lyckad! Mia Olsson ledde oss mycket kunnigt och engagerat på rätt väg när färgbaden med syntetisk eller naturlig indigo inte uppförde sig som förväntat.
Vi provade många olika sätt att göra reservage. Mia visar hur man kan linda tyg kring ett rör och sedan fösa ihop tyget innan det stoppas ner i färgbadet. Tyget får ett diagonalt randmönster.
Med buntband går det fort och lätt att förbereda garn inför ikatfärgning.
Färgbadet är från början gulgrönt, liksom textilierna när de kommer upp ur badet efter första doppet. Det blå färgen framträder när materialet kommer i kontakt med syre.
Här är några smakprov på alla vackert blåfärgade tyger och garner som blev resultat av en härligt intensiv och mycket givande vecka. Jag färgade linnehalsdukarna som jag vävde i vintras (titta HÄR) och är mycket nöjd med resultatet. Det blir fler halsdukar, men inte just nu.
↧
↧
Test av ljushållfasthet – del 2
I fyra veckor har de växtfärgade garnproverna legat i ett fönster mot sydost, titta HÄR. (Klicka på bilden så blir den större, gå tillbaka med ”bakåtknappen”.)
Samtliga prover är redgarn 20/2, betat med 8 % alun.
Från vänster till höger:
Björklöv, avkok av löv, färgat i burk
Björklöv, färgat i gryta
Björklöv, färgat i gryta, efterbehandling med 2 % järnvitriol
Älggräs, avkok av blad, färgat i burk
Älggräs, avkok av blad, färgat i burk, efterbehandling med 2 % järnvitriol
Gullris, blad, färgat i gryta
Gullris, blad, färgat i gryta, efterbehandling med 2 % järnvitriol
Lav (troligen slånlav) från äppelträd, färgat i gryta
Garnerna som har efterbehandlats med järnvitriol har nästan inte ändrat färg överhuvudtaget. De gula garnerna har mörknat och och blivit brunare, minst förändring på garnet färgat med gullris. Det orangebruna garnet längts till höger, färgat med lav, har blekts lite.
Nu är den sista tredjedelen av proverna övertäckt och de får ligga ytterligare 4 veckor i solen.
↧
Ska jag fortsätta färga?
En rad med växtfärgade sidensjalar har just tvättats och hänger på tork i skuggan. När de har torkat, det går snabbt i den milda brisen, ska de strykas och sedan är de färdiga!
Ett 20-tal sjalar finns i lager nu, en del färgade i gryta, andra i burkar, några med reservage och några har fått extra färg av järnskrot. Snart måste jag bestämma om jag ska fortsätta och färga fler sjalar. I år känns det som om färgväxterna blommar ut och försvinner extra fort. Renfana och gullris finns i alla fall någon vecka till.
Men hur många sjalar behövs? Den 9 – 10 augusti 2014 ska jag vara med på en hantverksmarknad, Larsmäss i Järnboås. Dit vill jag ha sjalar med mig. Om en månad är det sedan dags för utställning i Sannahed utanför Kumla tillsammans med min kollega bokbindare Lena Hällzon. Där ska jag bara visa växtfärgat. Och sedan är det ytterligare en samlingsutställning på gång i vinter.
Det är så roligt att hålla på med det här, så jag kan nog inte sluta ännu!
↧
Flätsöm från Leksand
I hemslöjdsbutiken i Leksand kan man beundra (och köpa) delar till Leksandsdräkten, både nytillverkat och second hand. Många plagg och tillbehör är prydda med sirlig flätsöm, som de här två begagnade livstyckena.
Flätsömmen finns också på nysydda kjolsäckar …
…och på de ståtliga ”blåtröjorna”, männens eleganta långrockar.
↧
↧
Måla, trycka och brodera
I helgen var jag i Nyköping och hade kurs i tygtryck och broderi. Trots den klibbiga värmen gav sig deltagarna energiskt in i de uppgifter de fick. Med hjälp av textilfärg och diverse redskap som roller, penslar, borstar, cellplast, maskeringstejp, gardinkrokar, tidningspapper, OH-plast, tops, fingrar och en massa annat förvandlades vita tyger till intressanta underlag för broderi.
Att trycka och måla går fort, att brodera tar längre tid. I den tröttande hettan blev det ändå många stygn sydda, en del kända stygn med vedertagna namn, andra dittills okända och påhittade för att fylla ett uppkommet behov. Så många färdiga broderier blir det inte att ta med hem efter några få timmar med nål och tråd, men varsin hög med unika tygbitar hade alla och förhoppningsvis lite påfyllning med nya idéer.
Det bästa både med att ha kurs och gå på kurs är, tycker jag, att upptäcka hur andra hittar på saker som jag aldrig skulle komma på hemma med min egen begränsade hjärna som enda sällskap.
↧
Göra klart
Ofta behöver jag ha lite press på mig för att göra färdigt. I helgen ska jag vara med på en stor hantverksmarknad, Larsmäss i Järnboås, några mil norr om Nora. Så idag, i sista stund, sätter jag lite fart och syr klart fyra kuddar som har legat halvfärdiga ett tag.
Blommorna broderar jag på mindre bitar ylletyg, ett roligt litet broderi som är lätt att variera och som är praktiskt att packa ner i bagaget vid resor. Men sedan är det lätt hänt att broderierna blir liggande ett tag innan de sys ihop med andra tygbitar till lagom kuddstorlek. Och sedan ska jag välja tyg till baksida och bestämma vad som ska finnas i hörnen. Nu blev det några kuddar med tygbollar…
och några med ”flärpar”.
Idén till blomman har jag hämtat från en skuren dekor på ett mangelbräde i Örebro läns museums samlingar. Det har blivit många kuddar med varianter av blomman. Här är några som jag tror att jag har visat i ett tidigare inlägg.
↧
Loppisfyndad trasmatta
4,2 m lång, 54 cm bred, 60 kr. Sliten och urblekt, men den blev min!
↧
En trädgård med färg
Om jag skulle anlägga en trädgård då skulle jag vilja ha några rabatter liknande dem som trädgårdsmästare Kaili Maide har skapat i Bergianska trädgården i Stockholm, rabatter fyllda med växter avsedda till växtfärgning. Härom kvällen visade hon växterna och berättade hur hon systematiskt har provfärgat med dem alla. Ibland har resultatet blivit som förväntat, andra gånger bättre och ibland sämre. Vid varje växt finns garnprover och snart visar det sig hur infärgningarna klarar av att utstättas för dagsljus och kanske lite höstrusk.
Krapp har jag aldrig sett växa tidigare…
… och inte västindisk indigo, indigofera suffruticosa.
Kaili visade hur hon färgar blått med färgpilört, persicaria tinctoria, med hjälp av ”matsoda” (en vanlig ingrediens i matlagning i bl a Finland och Estland, men svår att hitta i Sverige) och natriumhydrosulfit. Den blå färgen oxiderar fram i kontakt med syret i luften. I en hink fanns en annan blåfärgning med glukossirap och vetekli.
Den som är i Stockholm kan ta tunnelbanan ut till Bergianska trädgården och studera växter och garn. HÄR finns öppettider, vägbeskrivning etc.
Vill man veta ännu mer om textilfärgning åker man till Lund. Den 4 – 5 oktober planeras ett seminarium om växt- och syntetfärgning av textila material. Titta HÄR.
Inte nog med det, den som har tid och pengar kan resa till Taiwan i mitten av oktober och delta i konferensen International Forum on Natural Dyes & WEFT, titta HÄR. (WEFT har inget med vävning att göra utan är en förkortning av World Eco-Fiber and Textile Forum.) Där kommer man bland annat att kunna se verk av Jeanette Schäring. Hon är inbjuden att delta i en ”natural dye fashion show”.
Spännande saker händer inom textilfärgningens område!
↧
↧
Tillbaka till naturen nr 11
Fem gamla trasmattor ligger på rad i naturen sedan slutet av november 2013.
Det är en djungel där ute! Trasmattorna börjar bli svåra att se bland all växtlighet. Mörkt och skuggigt är det också och inte helt lätt att fotografera.
Läs tidigare rapporter om mattorna genom att klicka på kategori Tillbaka till naturen till höger.
↧
Så gott som klart
Så gott som klart blev det igår i Galleri Bagarstugan utanför Kumla inför vernissagen på lördag 23 augusti. Några småsaker återstår att fixa både för min kollega bokbindare Lena Hällzon och för mig, men allt är under kontroll. Lena visar böcker (förstås) och jag har växtfärgade textilier, sjalar och några väskor, och växtfärgat papper. ”Kaviartuber och rost” kallar vi utställningen. Lena har använt kaviartuber till en del av sina böcker och jag använder ibland rostigt skrot som extra effekt när jag färgar med växter. På lördag finns vi där och berättar gärna om hur vi gör. Utställningen pågår t o m 2014-08-31.
↧
Mattor på stan
Nycirkus på Sergels Torg, ett omfattande utbud av aktiviter för barn på Norrbro, konsert på Gustav Adolfs Torg och ett vänligt och sjudande folkliv upplevde jag under några timmar i storstan förra veckan när jag råkade hamna mitt i Stockholms Kulturfestival. Och så låg det trasmattor på marken, både på Norrbro, där hemslöjdskonsulenter och hemslöjdsföreningar slöjdade med barn, och i gången mellan Sergels Torg och Brunkebergs Torg.
↧
Burkarna öppnas på söndag
De här tre burkarna med pågående växtfärgning står i fönstret hos galleri Bagarstugan (titta HÄR) utanför Kumla, där Lena Hällzon och jag ställer ut just nu. I burkarna ligger hårt hoprullade sidensjalar innehållande växter och lite metallskrot. Utställningen pågår t o m söndag 2014-08-31 och innan vi plockar ner utställningen öppnar jag burkarna. Är det någon mer än jag som är nyfiken på resultatet? I så fall, välkommen till galleri Bagarstugan på burköppning söndag kl 15.00!
↧
↧
Test av ljushållfasthet – del 3
I sommar har prover på växtfärgade garner legat i ett soligt fönster och testats för ljushållfasthet. Den översta trededelen har varit övertäckt och inte utsatts för ljus, nästa tredjedal har legat i solsken fem veckor och den nedre tredjedelen i nio veckor. Klicka på bilden så blir den större, gå tillbaka med ”bakåtknappen”.
Det började med att jag ville se om det blev någon skillnad i ljushållfasthet när jag färgade med björklöv på tre olika sätt. En färgning gick inte som jag tänkt mig, så jag fick två resultat att fortsätta med. Det ena garnet färgades på traditionellt sätt i gryta på spisen. Det andra garnet låg en vecka i en burk i ett koncentrerat avkok av björklöven.
När jag ändå gjorde ett ljushetstest lindade jag upp fler växtfärgade garner på kartongbiten, redgarn 20/2, betat med 8 % alun. Från vänster till höger:
Björklöv, avkok av löv, färgat i burk
Björklöv, färgat i gryta
Björklöv, färgat i gryta, efterbehandling med 2 % järnvitriol
Älggräs, avkok av blad, färgat i burk
Älggräs, avkok av blad, färgat i burk, efterbehandling med 2 % järnvitriol
Gullris, blad, färgat i gryta
Gullris, blad, färgat i gryta, efterbehandling med 2 % järnvitriol
Lav (troligen slånlav) från äppelträd, färgat i gryta
Slutsatser:
De gula garnerna har inte blekts, utan mörkat i solen.
Det är just ingen skillnad på de två olika infärgningarna med björk.
Av de gula infärgningarna har garnet färgat med gullris klarat ljuset bäst.
Det är bara på garnet färgat med lav som man kan se att färgförändringen har fortsatt under andra perioden i solljus.
Garnerna som efterbehandlats med järnvitriol är så gott som oförändrade.
Garnproverna har utsatts för extremt mycket ljus denna soliga sommar. Kläder exponeras normalt inte så här mycket och om färgerna i en tröja skulle ändras lite gör det nog inte så mycket. Lite mer försiktig med solljuset kan man gott vara när det gäller konstverk eller inredningstextil.
Välj kategori ”Ljushetstest” till höger för att följa hela processen.
↧
Med andra ögon
Det är alltid lika intressant att se på ting med hjälp av Anu Tuominen. Nu ställer hon ut på Märsta Konsthall, t o m 2014-10-11, och jag var där för ett par dagar sedan. Anu Tuominen hittar sitt material på loppisar. Hon samlar och sorterar vardagliga föremål och ger dem ny innebörd. En del saker hör hemma i en traditionellt kvinnlig del av livet, annat är bara udda, som använda suddgummin eller pennstumpar. Det går att se hennes verk som lustigheter att roas av, men jag får också andra tankar.
Det finns mycket att titta på och jag har egentligen lättare att ta till mig mindre utställningar. Jag skulle nog kunna nöja mig med att studera lådan med silketråd och färgmatchande fågelfjädrar. Men utan överflödet av prylar skulle det säkert inte kännas lika nödvändigt att koncentrera funderingarna på trådspolarna.
Förra året såg jag en utställning med hennes verk i Helsingfors. Då ställde hon ut stenar, titta HÄR. Och HÄR finns lite om en av hennes böcker.
Titta gärna på den HÄR filmen också, inspelad för ett par år sedan när hon ställde ut på Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn.
↧
Flerfärgsvirkning
Flerfärgsvirkning är roligt och påsar får man aldrig för många av. Således, jag virkar en påse av garn färgat med koschenill respektive lökskal, restnystan som har legat på vinden i mer än 30 år.
↧
Naturväsen på tillfälligt besök
My dolls are inspired by worlds glimpsed but rarely ‘seen’, by the wild woods and the lonely moors, sorcery and myth. They mourn the forgetting of the wild within and the ever decreasing wilds of nature but yet maintain a delicate feral quality with which they hold an optimism for wild’s return.
Perhaps, they will bid you follow them to the dark, quiet places beyond the twilight, where the moon is a pale sliver and to it the wind whispers it’s tales.
Så beskriver Melanie Ashton, dockmakare från England, sina små antropomorfiska varelser.
Utan att lyckas försöker jag översätta texten. Det finns en mjukhet i orden, som jag inte får fram på svenska, poesin och magin försvinner. Jag tror ändå att varelserna, som känns sköra, vilsna och sorgsna, har den kraft de behöver för att kunna göra sig hemmastadda i bergslagsskogarna. Varje liten figur har ett namn och en egen historia, titta HÄR på Melanies blogg eller HÄR på Etsy.
Melanie och dockorna träffade jag i Svalbo i helgen på årets upplaga av Ljusstråk, en kulturslinga genom Nora Bergslag.
↧
↧
Fler virkade påsar
Restgarner är bra till virkade påsar! Den som jag visade häromdagen är klar nu och här är några som jag har haft länge. Flerfärgsvirkning är roligt!
Vill man göra en egen påse kan man titta i de här böckerna. Maria Gullbergs bok Virka! kom 2013 på Hemslöjdens Förlag. Häftet Virkade påsar är utgivet av Österbottens Museum i Finland 1992.
↧
Kreativ växtfärgning
Igår hade jag kurs hos Lena Hällzon i Osvalla och träffade ett gäng kreativa människor som färgade papper med växter. Oj, så mycket snyggt det kom upp ur grytorna! Vi har redan bestämt att det blir kurs hos Lena nästa höst igen. Men först ska jag åka till Umeå med grytorna och ha kurs på lördag 2014-09-20!
↧
Tillbaka till naturen nr 12
Fem gamla trasmattor ligger på rad i naturen sedan slutet av november 2013.
Färgerna bleknar och fibrerna börjar lösas upp. Växtligheten tar över mer och mer.
Läs tidigare rapporter om mattorna genom att klicka på kategori Tillbaka till naturen till höger.
↧