Nu har det blivit ännu ett par saker av sånt som jag färgade på shiborikursen tidigare i somras. (Titta HÄR och HÄR.)

Jag gjorde reservage med stygn på en gammal linnelöpare och på en rejäl, vit tygkasse med rött reklamtryck. Båda färgades med reaktivfärg, orange dämpad med lite brunt. Linnelöparen har blivit en påse tillsammans med några svartvita tygrester från mitt förråd. I stort sett följde jag Tant Koftas sömnadsbeskrivning, finns på Instagram #påsenbitförbit.

Jag tyckte att jag mätte noga för att få det reserverade mönstret mitt på kassen, men det blev ändå lite snett.

Reklamtrycket ville jag förstås inte ha kvar. Jag pusslade med några små tygrester och täckte över reklamen. Tygbitarna syddes fast med svart pärlgarn. (Här syns också hur knepigt det kan vara med färgåtergivningen på bild. Kassen har fotograferats på samma ställe, utomhus på ett betonggolv, ena gången i skarpt solsken och andra gången en molnig dag.)

Det finns gott om färgade tygbitar kvar från kursen. Kanske har jag mer att visa så småningom.

Något jag alltid letar efter på loppisar och second hand är sybågar. Aldrig förr har jag hittat några. Men igår hade jag tur! Hela sju stycken i olika storlekar fanns hos Axelinas Manufaktur på återbruksgallerian ReTuna här i stan. Jag köpte förstås alla sju. Den smårutiga tygbiten fick också följa med hem.

Sju stycken har jag ju inte användning för till mina egna broderier. Sybåge använder jag nästan bara till bottensömmar och till läggsöm. Men när jag har broderikurs är det bra att ha många att låna ut till dem som vill prova att sy med sybåge.

En av sybågarna var inte ens använd. Prislappen fanns kvar.  3,30 kr på Domus, det måste vara länge sedan.

Häromdagen besökte jag Västerås Konstmuseum, snabbt och bekvämt med tåget. Museet ligger bara ett par minuters promenad från stationen. Där visas just nu en textilutställning, Väva fläta fästa – Textila pionjärer och samtida uttryck. Några av 1900-talets storheter inom textilkonsten möter nutida konstnärer. Större delen av utställningen pågår t o m 2020-01-26. Några verk av nutida konstnärer byts ut under tiden.  Avdelningen med Sten Kauppis bilder slutar redan 2019-11-17.  HÄR finns information om öppettider, workshops, visningar mm.

En utgångspunkt för utställningen är de stora vävnader av Kaisa Melanton (1920-2012) respektive Sten Kauppi (1922-2002) som specialbeställdes när Västerås stadshus byggdes i mitten av 1900-talet. Kaisa Melantons tredelade väv Det fria ordet (1967) hänger i fullmäktigesalen i stadshuset och går inte att flytta. Flera visningar arrangeras under utställningstiden. Information finns i länken ovan.

Sten Kauppis verk Dansen i Västra Aros (1961), ca 5,6 x 3,2 meter, har lånats in till utställningen. I vanliga fall kan väven ses i stadshusets entré. Den är vävd hos Handarbetes Vänner och för ovanlighetens skull är väverskorna omnämnda i den innehållsrika lilla utställningskatalogen. Här är hela vävnaden och en detalj.

Det finns fler verk av Sten Kauppi, bl a tre bilder ur serien Mitt Kiruna. Här är två av dem. En detalj syns på min första bild.

Ett par andra pionjärer vars textilier visas är Viveka Nygren (1925-2015) och Edna Martin (1908-2003).

Viveka Nygrens trasrya Vispad äggvita och grädde.

Arktis av Edna Martin.

Flera av de nutida konstnärerna deltar med filmer. Filmerna är visserligen inte så långa, men det hade varit lättare att ta dem till sig om det funnits något att sitta på en stund.

Kristina Müntzing (f 1973) visar tre nya verk speciellt för utställningen. Hon har använt äldre foton från fabriker, bl a ASEA i Västerås, där kvinnor arbetat industriellt och samtidigt hantverksmässigt. Fotona har hon förstorat, manipulerat, skurit i och flätat i. Här är en detalj från en textilfabrik i Borås.

Åsa Norman (f 1984) medverkar med flera broderier, t ex Från tunga till hand. Nu funderar jag på vad som gör att  jag stör mig lite på det ojämna tyget, den yngiga kanten, på det här broderiet, men gillar uttrycket i Sten Kauppis grova, ojämna stygn och inte alltid så vackra monteringar. Varför gillar eller ogillar jag något överhuvudtaget? Ungefär så här är det nog. Jag tar in verkens teknik, estetik och innehåll/budskap och gör en bedömning genom att, mer eller mindre omedvetet, jämföra med mina egna kunskaper, erfarenheter och med min personliga smak. Och då kommer förstås nästa fundering. Varifrån kommer min personliga smak?

Nu har jag sytt ännu en japaninspirerad påse. Den här gången använde jag växtfärgat tyg, bitar  av ett slitet lakan färgade med lite metallskrot och med växter plockade på skräpmark i stan. När gamla underlakan är tunnslitna på mitten så brukar kortändarna fortfarande vara i bra skick att återanvända. Men för att ändå vara säker på att tyget ska hålla om jag bär något tungt så fodrade jag påsen med ett tyg ur gömmorna, inköpt för ett par decennier sedan till något numera bortglömt projekt. Jag sydde så att påsen är vändbar.

HÄR är förra påsen som jag sydde för ett tag sedan av tyg färgat på en shiborikurs.

För några år sedan tvinnade jag ett rep av kaffefilter, ett kafferep. Repet var till en liten utställning på temat ”Fika” tillsammans med en grupp konsthantverkskollegor.Titta HÄR och HÄR. I sommar har jag tvinnat ännu ett kafferep, en beställning till en annan utställning.

Det som behövs är begagnade kaffefilter, en sax, en skål med vatten och de egna händerna.

Den som vill prova själv har chansen på Sörmlands museum 2019-11-09, titta HÄR.

Gula, gröna och blåturkosa nyanser har jag färgat för att fylla på lagret av ullgarn till broderi i min lilla butik. Nu ska härvorna klippas upp och garnet ska flätas.

Ullgarnet är så kallat redgarn nr 20/2 (ca 10.000 m/kg), det garn som jag själv föredrar till yllebroderi. Men jag kompletterar ofta mina broderier med andra ullgarner, t ex rester från sjalvävar.

Jag färgar i liten skala med syrafärg från Färgkraft. För att spara energi, kemikalier, vatten och tid färgar jag i serier. Då använder jag samma bad till flera infärgningar och fyller på med färgpulver och emellanåt lite mer tillsatser. Jag har några grundrecept, men blandar kulörer efter lust, humör och behov. Det innebär att det inte finns några färgnummer och att färgnyanserna i butiken kan variera från gång till gång.

Nu har jag färgat i två bad. I det ena började jag med klargult och gick via mörkare gult över till att blanda gult med aningen blått i badet och fick ett par gröna nyanser. Det andra badet började med ljust turkos (färgen ser blåare ut på bilden), sedan mörkare turkos, blått och till sist blandade jag blått och gult till en mörkgrön färg. Snart behöver jag fylla på lagret med andra kulörer och nästa gång jag färgar blir det nyanser av orange/rött respektive rosa/lila. En omgång med blått behövs nog också.

HÄR finns butiken på bloggen.

Ännu en gång har vi varit vid vårt favoritställe, nordvästra Jylland vid Vesterhavet. Vi har mest vandrat utefter kusten och i klitterna. Mellan promenaderna har vi latat oss. Så mycket textil har jag inte sett, bara det som samlas på stränderna. Turkos och orange, det är färger jag gillar. Och trasslet är ganska vackert och inspirerande. Men det borde inte finnas där.

Fler bilder från trakterna kring Skallerup finns på mitt Instagram. Där heter jag textilainslag.

Igår (2019-09-21) hade jag kurs i yllebroderi hos Båvens Spinnhus.

Det är så inspirerande och tillfredställande när kursdeltagarna kommer igång med stygnen och börjar dela sina tankar och funderingar. Vilken färg ska jag komplettera med för att få balans? Vad händer om jag lägger till en kontur med stjälkstygn? Nu blev ju knutarna riktigt bra! Det här blev kanske lite för tätt, men jag gör annorlunda nästa gång. Här behövs det nog något mer, men vad? Om jag lägger till lite gult, vad händer då? Så kan det låta. Och sedan blir det alldeles tyst ett tag när alla syr koncentrerat. Till sist kommer det allra roligaste, att se hur tolv deltagare har löst samma uppgift på sitt eget personliga sätt.

Att ha kurs hos Båvens Spinnhus innebär förstås också att titta på, lukta på och känna på spinneriets egna garner. En liten materialsats till torgvantar fick följa med mig hem. Så nu behöver jag välja,  vilket ska jag göra först? Ska jag sätta ingång med stickningen eller ska jag utnyttja stygninspirationen från igår och ta tag i ett halvfärdigt broderi?

Vävstolen stod här tom och utan varp i nästan ett år, men nu har jag kommit igång med vävningen igen. Första väven blev en sjalväv, en kort varp till två sjalar i varptaqueté. (HÄR finns fler vävar i samma teknik.)

Varpen består av grönt garn från en misslyckad och upprepad stickning (se länken ovan) i kombination med diverse restgarner och några garner som det fanns lite mer av. Jag vägde garnerna, beräknade hur många varptrådar varje färg borde räcka till och gjorde en preliminär varpordning. Sedan varpade jag tills garnet tog slut och korrigerade varpordningen allteftersom. Så här mycket, dvs lite, blev det kvar av resterna efter varpningen. Skönt när garnlagret minskar en aning, men det finns garn till ytterligare några sjalvävar.

Det ljusgröna garnet krånglade en del i början av vävningen och varptrådar gick av. Det fanns inte så mycket garn att laga med, så jag tog en avvikande färg, gult, istället. När väven var nerklippt använde jag efsingar i rätt färg, sydde med en trubbig nål och bytte ut de gula trådarna.

Att det funnits textilindustri i Nyköping har jag ”alltid” vetat, i alla fall sedan jag var i 10-årsåldern i början av 1960-talet. Då inköptes två blårandiga filtar som användes som överkast i mitt barndomshem. Någon måste ha berättat att de var tillverkade i Nyköping. Filtarna är numera i min ägo.

Men bomullsfabrikerna hade jag aldrig hört talas om förrän i lördags (2019-09-28). Då var jag på ett intressant studiebesök med Riksvävarna, region Uppland-Sörmland, hos Textilhistoriska Gruppen i Nyköping och fick veta mer om stadens förflutna som textilstad. Förutom Fors Ullspinneri fanns det även två stora bomullstillverkare med hela processen från spinneri via väveri till färdig produkt, Periodens bomullsspinneri och Hargs fabriker. Tillverkningen hos alla tre företagen lades ner på 1960-talet, liksom nästan hela den svenska textilindustrin. Hundratals arbetstillfällen i Nyköping försvann när produktionen flyttade till platser där arbetskraften var billigare och där kraven på bra arbetsförhållanden och på utsläppsnivåer var lägre. Nu finns det bara enstaka byggnader kvar av de stora fabrikskomplexen från tiden då Nyköping var en betydande textilstad. Läs mer HÄR.

Pärm med produktprover från Fors Ullspinneri.

För mig är trasmattor = återbruk. Textilt material att väva av finns i nästan obegränsade mängder, kläder och hemtextilier som man slitit ut själv och sådant som går att hitta till en billig slant i begagnatbutikerna. Men av varje sort finns det vanligtvis inte så mycket. Det gäller att tänka lite, att väga, räkna och planera för att få ihop en snygg matta av de begränsade mängderna klippta trasor.

Det tränade deltagarna på i gårdagens (2019-10-02) workshop ”Randa en trasmatta” när jag besökte medlemmarna i vävstugan Häverö Vävare. Som vanligt är det så roligt att se hur resultatet av tankemödan kan bli så olika, trots att deltagarna får exakt samma förutsättningar.

Det blir ett nytt tillfälle snart att träna på randningar, i Stockholm 2019-11-20. Mer information finns HÄR.

Förra veckan (september 2019) hade jag förmånen att gå på en visning med textil inriktning i magasinen hos Sörmlands Museum i Nyköping, bokad av föreningen Riksvävarnas avdelning Uppland-Sörmlands Vävare. Det finns så mycket att se! HÄR finns ett inlägg från ett tidigare besök i magasinen.

Hemslöjdskonsulent Karin Edlund guidade oss. Ett av hennes specialområden är folkdräkter och vi stannade förstås en stund i avdelningen med delar till dräkterna från Vingåker och Österåker. Jag är definitivt ingen expert, tycker bara att det är intressant att titta och att lära mer om de sörmländska dräkterna, med ålderdomliga drag och med många varianter. HÄR finns information om dräkterna. Den som vill veta ännu mer kan delta i ett dräktseminarium som äger rum på Sörmlands Museum 25 – 26 oktober 2019, titta HÄR.

Översta bilden visar den säregna broderade mössan som hör till VIngåkersdräkten. Under mössan bärs en stomme av halm, täckt med vitt linnetyg, och över mössan ett gouffrerat, veckat, linnetyg.

Sömmen på insidan av den röda vardagskjolen i handvävt tyg är sydd för hand med lintråd. Nederkanten av kjolen har en skoning av ett tyg mönstrat i treskaftad rosengång.

Till högtidsdräkten hör en liten väska, kjolsäck, i siden.

Att läsa om stickning kan vara minst lika roligt som att sticka, särskilt i böcker som är så här fina och innehållsrika. Böckerna är alldeles nya (hösten 2019), Lånat sparat ärvt & nytt av Celia B Dackenberg och Hönsestrik a love story av Anna Bauer. Båda författarna blickar bakåt, men på lite olika sätt. Jag blir oerhört inspirerad och tänker att böckerna passar att ta fram när som helst när kreativiteten, det behöver inte handla just om stickning, behöver få en knuff framåt.

Underrubriken på Celia Dackenbergs bok säger vad den innehåller, nämligen Småkoftor, fintröjor och annat stickat för barn.

Författaren återupplivar egna barndomsminnen, hon tittar på gamla fotografier i museer och hos vänner, hon inspireras av godis, av vävnader, av museiföremål. Inspirationsmaterialet omvandlas till stickbeskrivningar och till berättelser. De stickade plaggen känns tidlösa och kommer säkert att ärvas av syskon, kusiner, barn och kanske så småningom barnbarn. Eller kanske sparas ett plagg i en låda, plockas fram så småningom och ger upphov till en ny berättelse och en ny liten tröja. 

HÄR finns blogginlägg om några av Celia Dackenbergs tidigare böcker.

Anna Bauer går tillbaka till 1970-talets hønsestrik, färgglatt och mönstrat och påhittat av danskan Kirsten Hofstätter som en del i den politiska kvinnorörelsen.

Boken innehåller förstås stickbeskrivningar, både kompletta beskrivningar och sådana som görs efter individuella mått och beräkningar. Grundinställningen är att det är jag som stickar som bestämmer vad och hur jag gör. Vill jag sticka efter beskrivning eller hitta på själv? Är det processen eller resultatet som är viktigast? Vilka stickprojekt har jag tröttnat på och varför? Vilka plagg trivs jag i? Kloka ord från författaren: ”Att skapa är att träna upp sina känselspröt och lära sig att rikta dem både inåt och utåt. Att träna sig på att se och att vara uppmärksam i processen för att se vart den leder, och om något av alla de sidospår som hela tiden dyker upp kan vara värt att jobba vidare på. Låt inte rädslan att göra fel stå i vägen för din kreativitet. I ditt kreativa rum är det du som bestämmer vad som är rätt.”

Tänka, räkna, färga garn, varpa, förskeda, dra på, solva, skeda, knyta fram, placera alla 64 trampsnörena på rätt ställe.

Först när allt det är avklarat är det dags att börja väva. Det blir en dubbelväv igen, en kort varp till två halsdukar. Inslagsordningen är lite olika i de två halsdukarna, så varje halsduk blir unik. De följer med till julmarknaden på Västmanlands läns Museum i Västerås den 7 – 8 december, titta HÄR.

HÄR finns fler dubbelvävar, mina och andras.

På lördag 2019-10-19 är det vernissage på utställningen Konsten att ta tillvara på Sörmlands Museum i Nyköping, titta HÄR. Jag deltar med en liten sak, nämligen med ett kafferep (titta HÄR). Tyvärr kan jag inte komma på vernissagedagen, men onsdag 2019-11-06 är jag i slöjdverkstaden kl 17.00 – 20-00. Då kan man komma dit och tvinna sitt eget kafferep.

Som emballage till repet, när jag forslade det till Nyköping, sydde jag en liten påse. (Ja, en japaninspirerad påse igen, jag har lite påsnoja.)

Påsen sydde jag av en remsa gammal lakansväv som fick lite färg av kaffe. Tygbiten låg i en skål några dagar och över tyget hällde jag kaffeslattar, rester ur koppar och muggar. Ibland ställde jag in skålen i mikron och lät kaffet koka en stund.

Det hade sett snyggare ut med en lite mindre påse och för en gångs skull kunde jag ha haft användning av Pythagoras sats och räknat ut hur bred tygremsan skulle vara. Men det får jag göra en annan gång. Nu blev det som det blev.

Det här är Eunkyeong Choi, bojagikonstnär från Korea. Igår, 2019-10-19, deltog jag i en intressant workshop på Östasiatiska Museet i Stockholm där Eunkyeong Choi berättade om bojagi, koreansk lappteknik, om traditioner och teknik och om sitt eget arbetssätt. Läs mer om bojagi (alternativ stavning pojagi) HÄR och HÄR.

Här är några exempel på hennes fantastiskt vackra verk.

Hon arbetar utan skiss och oftast utan en exakt plan. Hon börjar med att sy ihop ett par små bitar tunt sidentyg med tunn silketråd och med små, täta stygn. Sedan provar hon sig fram med tygbitar i olika färger, lägger lapp till lapp och försöker hitta en känsla eller ett stämningsläge. Bakom varje färdig bojagi ligger flera månaders arbete.

Vi provade förstås att sy också. Vi sydde foder på förberedda små lappverk. Den här lilla biten som låg i mitt materialpaket är ca 7,5 x 7,5 cm. Det var rofyllt och trevligt att sitta tillsammans med andra ett par timmar och sy små kaststygn med en stygnhastighet på ca 20 cm/timme. En liten samling bitar av sidentyger ingick också i materialpaketet. Så småningom kanske jag har en egen liten bojagi att visa upp.

Så här såg det ut. Solven låg i en enda röra.

Någon (inte jag) tyckte att det var alldeles för slarvigt och svårarbetat. Nu har alla solv räknats in i gruppen om 100 stycken och är ordentligt omknutna. Det här är 6 av 28 buntar. Hoppas bara att jag kan behålla den här ordningen när jag flyttar solv till och från vävstolen. (Läs om solv HÄR.)

Ännu en gång har jag haft förmånen att ha kurs i yllebroderi hos Båvens Spinnhus i Sparreholm. Idag (2019-10-26) handlade det om applikationer, bottensömmar och fåglar. Det är sannerligen inte svårt att vara ”fröken” med så trevliga, entusiastiska, påhittiga och fantasifulla deltagare.

Igår (2019-10-27)  tog jag tåg och pendel till Älvsjö och tillbringade ett par timmar med att strosa runt på Syfestivalen. Söndagen är en bra dag att åka dit för den som inte gillar allt för mycket trängsel.

Det fanns som vanligt mycket att se och kanske köpa. Jag tittade extra noga på några saker som kom från när och från fjärran, Made in Sörmland och Made in Japan.

Garnerna på de här båda bilderna är Made in Sörmland hos Båvens Spinnhus i Sparreholm. Garnföretagen Manduzana (en grön och en blå härva fick följa med mig hem) och 60 Garner Nord har använt ull från utvalda fårraser och låtit spinna specialkomponerat garn. Visst är det fint att den möjligheten finns!

På mässan fanns också långväga utställare från Japan som visade och sålde textilier Made in Japan. Jag kunde inte motstå att köpa några bitar kimonosiden med mönster i shibori av företaget Kinu no ie.

Prat om vävning och färgning blev det hos japanska Magnetic Pole Handweaver. Konstnären (möjligen var de fler i företaget, kanhända uppfattade jag inte all information) väver tyger i siden och står själv för hela processen. Hon bereder silket från kokong till garn, färgar garnet med växter och väver.

Det gråbruna varpgarnet i de här tygerna är färgat med bark från något träd. Inslagsgarnet är färgat med, uppifrån och ner, kronblad från gardenia (om jag fattade rätt), koschenill och ytterskal av kastanj. Vävtekniken är ju gåsöga och inspirationen kommer från Sverige. En väninna, eller kanske medarbetare, till väverskan har gått vävutbildning på Sätergläntan. Det blev ett intressant och roligt samtal. Jag kunde bidra med information om halsduken jag hade på mig, dubbelväv och färgeffekt. Som vanligt och i alla tider, kunskap, idéer och mönster vandrar gränslöst människor emellan.

Vilka makalösa broderier! Tröjorna (=jackorna) tillhör dräkten från Floda i Dalarna. De visades på Syfestivalen i Älvsjö förra helgen (oktober 2019) tillsammans med andra praktfulla broderier, karaktäristiska för Floda.

Samtidigt presenterade Hemslöjdens Förlag två nyheter i serien med teknikhäften, skrivna av experter inom sina respektive områden. Anna-Karin Jobs Arnberg bidrar med häftet om påsöm, dvs broderierna från Floda. Karin Kahnlunds häfte handlar om tvåändsstickning. Båda gjorde succé på mässan. Häftet om tvåändsstickning var slut när jag kom, men jag fick ett av de sista exemplaren av Påsöm.

Häftet innehåller en kort historik, uppgifter om material och utrustning och utförliga beskrivningar på hur stygnen ska läggas på olika blommor och blad. Jag vill gå på kurs!