Fårfesten i Kil är över för den här gången. Efter tre intensiva och härliga dagar hoppas jag verkligen att jag har tillfälle att återkomma nästa år. Jag hann inte så mycket mer än att finnas på plats och prata framför allt om broderi och färgning, serva kunder och byta några ord med bekanta från förr och nu.
Korta stunder glesnade det bland besökarna och då fanns det möjlighet att lära känna grannarna lite bättre. På min ena sida fanns Anna Malmström med företaget AnnaMaa Design. Hon är handtryckare och trycker sina egna mönster och bilder. Fåren finns på en kudde och trycket är gjort på ylletyg. Hon har bara använt två färger och formerna är enkla. Det kan se lätt ut, det är ju ”bara” att trycka. Men i verkligheten är det just det här som är det svåra, att förenkla och strama upp och behålla exakt rätt komponenter. Mer av Anna finns HÄR.
På min andra sida hade jag Andrus och Eve från Estland. Eve tovar bilder, kläder och accessoarer med mönster och former inspirerade bland annat av hällristningar. En del detaljer kände jag också igen från estniska folkdräkter, som broderiet på handledsvärmaren ovan. Ullen kommer delvis från deras egna får på en gård en bit utanför Tallinn. Eve höll i en av många kurser under Fårfesten. Hon lärde ut hur hon rulltovar ihop två lager ull i olika färger och sedan försiktigt klipper ut motiv i det översta lagret. Nedan en detalj av en stor väggdekoration. Så snyggt det blir med de distinkta klippta formerna i kontrast till den mjuka ullen! HÄR är deras hemsida.
I rummet intill var det inte handarbete, utan fotarbete. Ulrika Hjärpe, museipedagog på Skansen, stod i en träbalja och stampade vadmal. Hon hade rest till Kil med sina kollegor Lillemor Larsson-Haga (HÄR är förresten Lillemors blogg) och Osva Olsen för att visa och berätta om vadmal och om återbruk av ylle. Intressant och lärorikt!
Det här var bara en pytteliten del av allt som fanns att upptäcka, lära sig och inspireras av på Fårfesten. Och nu är det bara ca 360 dagar kvar till nästa gång!
